Det är ingen överraskning att Sveriges spelbransch står inför stora utmaningar. Ett av dessa är att ta itu med det ständigt växande problemet med spelberoende. Men det är just i dessa tider av osäkerhet och förändring som vi måste sträva efter att skapa mer insikt, förståelse och empati för de människor som befinner sig mitt i stormen. Därför välkomnar jag Riksdagens nya uppdrag till Spelinspektionen.
Det är nu Spelinspektionens ansvar att öka kunskapen om varför spelare väljer att självutesluta sig från spel genom det nationella självavstängningsregistret spelpaus.se. Samtidigt har de fått i uppdrag att granska hur stor andel av dessa spelare som fortsätter att spela hos spelbolag och casinon utan svensk licens.
Många kan nog undra varför denna information är så viktig. Svaret är enkelt: Vi kan inte hjälpa de som lider av spelberoende om vi inte förstår vad som driver dem att stänga av sig från spel, och varför vissa väljer att spela hos bolag utan licens trots självavstängning.
Som finansmarknadsminister Niklas Wykman säger: “Möjligheten att stänga av sig från spel via spelpaus.se är en viktig åtgärd för att motverka spelmissbruk och skydda konsumenter.” Men utan tillräcklig kunskap om varför och hur denna åtgärd används, kommer vi inte kunna göra det effektivt.
För att motverka spelmissbruk på ett meningsfullt sätt behöver vi göra mer än att bara erbjuda möjligheten att självutesluta sig. Vi behöver erbjuda stöd, vägledning och alternativ. För vad gör en spelare som har uteslutit sig själv men inte kan hitta något hälsosamt sätt att fylla det tomrum som spelandet lämnat efter sig?
Nya alternativ för avstägning i Spelpaus?
Det andra delen av uppdraget ger också Spelinspektionen möjlighet att överväga olika alternativ för avstängning på spelpaus.se. Kanske finns det behov av att kunna utesluta sig från vissa typer av spel, snarare än alla. Kanske finns det behov av olika tidslängder för uteslutning, baserat på individens behov.
Det är viktigt att detta uppdrag utförs noggrant och med respekt för de människor det berör. Detta är inte bara en fråga om att skydda konsumenter – det handlar om att skydda medborgare från en farlig beroendesjukdom. Och det bör inte tas lätt på.
Det kommer att krävas tid och tålamod för att uppnå resultat. Men varje steg vi tar för att förstå och hantera spelberoende är ett steg i rätt riktning.
Vi står inför en möjlighet att skapa förändring och förbättra livet för de som lider av spelberoende. Det är upp till oss att ta till vara på denna möjlighet. Det är inte bara spelbolagens ansvar, det är också vårt gemensamma ansvar som samhälle. Låt oss se till att detta uppdrag utförs med den viktighet och allvar det förtjänar.
I dessa osäkra tider måste vi stå enade. Vi måste lyssna på varandra, förstå varandra och hjälpa varandra. Och det börjar med att förstå varför människor stänger av sig från spel, och varför vissa väljer att fortsätta spela trots avstängning. För bara genom förståelse kan vi hoppas att hitta en lösning på problemet med spelberoende.